Hej alla läsare! Min blogg har stått inaktiv ganska länge nu, hehe. Ohc nu ska jag gå och lägga mig, så hejdå!
10000 Kisses
//Bambi♥
Apr
28
Hej! Ida, välkommen till bloggen, du är min första besökare! (Om man inte räknar med Malin, som gjorde bloggen åt mig :s) So.., jaa, Welcome to min blogg<3
Ni andra besökare( som inte finns) Nu måste jag sova, skola imorrn -.- SES!!!! <3<3<3<3
Feb
28
.
- Förlåt för lukten,säger Lillian och håller för näsan. – Det är ingen fara, säger jag. Det är ju inte ditt fel. Lillian skrattar. – Inte? Det bor ju inga andra här i mitt hus, säger hon. Ännu en gång har hon helt rätt. Men det är nog inte hennes fel egentligen. Det brukar inte lukta gott i sadelkammare som inte andvänts på en månad. – Lillian, vi ska väl träna lite dressyr innan tävlingen sen, frågar jag oroligt. – Såklart Holly, eller Kaytline eller vad jag ska kalla dig. Vi ska träna direkt efter det att vi fyllt i blanketten, säger Lillian. Och Kaytline, eller Holly, kalla mig bara Lily. – Okej, säger jag. Och kalla mig Holly. Eller Sanne, mitt andranamn, om du tycker det är finare. Jag hoppas att hon säger att hon vill kalla mig för Sanne, jag är ju liksom van vid
Holly. – Jag vill gärna kalla dig Sanne, säger Lily. – Puh, bra. Jag är ju så van vid Holly, morsan kallar mig det, säger jag. – Okej, säger Lily kort. Vi går ut genom stallet och in i hennes hus. Inne är det minst lika mycket blommor. Inte för att det är fult!!! Det är jättefint. Men jag är inte van vid någonting här ju, så… Vi går in på ett rum, som tydligen är Lilys rum. Hon skriver ”Magihjaltarna” i adressrutan. Sedan går hon in på ”Tävlingar” och där finns det ytterligare en länk där det står ”Magic Arabians” Sedan ytterligare en länk där det står ”Skriv Ut En Anmälnings Blankett här!” Och äntligen sätter hon på skrivaren som står bredvid datorn. –Såja, säger hon glatt. Nu är det bara till att vänta! Efter en stund så kommer blanketten ut. Äntligen, tänker jag. Det känns som om det har gått evigheter. – Klart, säger Lily. – Äntligen, det kändes som om jag skulle spy, säger jag och himlar med ögonen. Lily skrattar. Jaa, säger hon. Det tog inte så lång tid väl? Jag nickar. Jo, det gjorde det allt. Tycker jag i alla fall. – Ska vi börja skriva nu, undrar jag. – Okej, säger Lily. Hon hämtar en penna och ger den till mig. Jag börjar skriva direkt:
Kön: Flicka. Förnamn: Kaytline Holly. Efternamn: Holiday. Ponny/häst: Glitterdagg. Ponnyn/Hästens smeknamn: Glittran. Ras: Arabiskt Fullblod. Häst/ponnys ålder: 6 år. Ryttarens ålder: 18år. Adress: London Vägen 12. Ort/Postnr: Forrestflyer 306 457. Klass i Magic-serien: Klass 5 (Den sista) Datum du helst vill tävla: Lördagen den 19/6-09
Också var det klart. Wiiee, tänker jag (Tydligen högt) för Lily säger: -Va? Vaddå ”Wiiee” – Ehm, säger jag fundersamt. Att… Vi äntligen är klara? –Jaha, säger Lily. Men du, har du tänkt på en sak, Man kanske ska stava mitt namn L-I-L-L-I? Jag skrattar. – Det tror jag också. Inte stavar man det L-I-L-Y? Fast att jag har trott det hela tiden, säger jag så. Lilli skrattar. – Jag har stavat det så i hela mitt liv, säger hon muntert. Då börjar jag skratta jätte, jättemycket. Inte förrän nu har hon kommit på det. Egentligen, fast hon har svart hår, så är hon en riktig Blondie. –Lilli, säger jag utan att tänka. Du är verkligen blond. -Va, säger Lilli. Jag är svarthårig ju. –Glöm det, flinar jag. Att hon inte vet vad ”Blondie” är. – Lilli, vi tränar nu, säger jag. –Ja, säger Lilli. Kom, vi hämtar hästarna. Och jag kallar dig Holly istället, Holly. Jag muttrar något ohörbart också går vi till stallet. – Hej Glittran! Ropar jag. Glittran lyfter på huvudet och gnäggar en hes, välkomnande gnäggning. –Ihhhiiih! Glittran är ingen första ponny, rymmer ur sin box, suck. –Glittran! Jag ropar på henne och hon kommer lydigt fram. Ovanligt, tänker jag. När hon lyckats ta sig ur sin box brukar hon aldrig vilja gå in igen, men denna gången är det annorlunda. –Glittran, din dummer, säger jag, samtidigt som jag kliar henne i pannan. Du kan väl snälla lära dig att sluta rymma ur din box? Glittran frustar. Då skrattar Lilli. –Tydligen inte, säger hon glatt. –Kom Glittran, jag ska sadla dig, suckar jag. Jag lägger på sadeln och lirkar in bettet i hennes mun. Också sitter jag och Lilli upp. Glittran blir pigg och gnäggar. Silver gnäggar tillbaka. Men inte av lycka, utan av smärta. Lilli gråter högt. Silver stönar och lägger huvudet på Lillis axel. –Silver, gråter Lilli. Du som skulle föla om en månad…
Vi blundar och gråter båda två. Men när vi öppnar ögonen ser vi en liten krabat precis bredvid Silver. Den är svart med vit stjärna och tre strumpor, en lång och två korta. –Ett föl, viskar Lilli. En månad för tidigt. Men det brukar det bli nästan alltid. Det är ett sto. Vad ska hon heta?
-Fairytale, säger jag. Eller Warrior Princess. – Båda är fina, säger Lilli. Men vänta! Det kommer ett till föl! Nu ser jag också det. Då kan vi ta båda namnen: Warrior Princess och Fairytale. Eller kanske vi kan döpa ett till Warrior istället för Warrior Princess. Krigare. Det är ju ett bra namn. –Lilli, säger jag. Vi kan väl döpa en till Warrior istället för Warrior Princess?
Lillian nickar. –Jo, det blir ju enklare att ropa på henne då förstås, säger hon allvarligt.
-Ja, säger jag. Det var det jag tänkte på. Men nu kan du väl inte tävla Silver imorgon? Min mun formas till ett stort O, medan Lillis bara skrattar. – Nej, det tänkte jag inte häller, säger hon. Jag har faktiskt en hingst, jag hade inte haft ett arabstuteri då. Min mun fortsätter att vara ett O, min dröm, Lillian har det. När jag tänker efter vet jag inte vad denna platsen heter. – Vad heter denna platsen, frågar jag. –Den heter Limina, svarar Lilli. Vi tränar nu, och jag har inget arabstuteri, men jag har en hingst, kom nu. –Okej, säger jag. Men jag väntar här förresten. – Jaja, säger Lilli kort. Jag kommer strax. Så skrittar hon, silver och fölen iväg mot stallet. Efter en liten stund kommer hon tillbaka med en pigg liten ponny! Jag bara gapar av förvåning. Rider Lilli ponny? Men när hon kommer närmre ser jag att den nog är ungefär 1, 50, och det är ju inte så farligt litet direkt. – Nå, säger Lillian stolt. Vad gillar du Sky Walker? Jag vet först inte vad jag ska säga, men sedan flyger det upp en ide i mitt huvud. – Han är jätte, jättesöt, säger jag dumt. –Mm, säger Lilli kort. Kom nu. Sky Walker börjar skritta, och Glittran följer han snabbt. Idén var egentligen inte så bra, men men…
- Traaav, tjuter Lilli. Snabbt också! Snabbt blir det, precis som Lilli ville, men jag känner grus i ansiktet och då saktar jag av. – Kom igen, säger Lilli. Skyndaaaaaaaaaaa! Hon tjuter, igen. Men jag börjar inte ändå inte trava.
Så! Del 2 klar 
Kommer fler delar! 
Feb
6
Jag är jättesjuk! Rethosta i en vecka! Och jag kan inte ens TÄNKA på hur tråkigt Amber har de! Hon saknar ju mig såklart^^xD Jaja, hon kanske står ut^^ Hoppas det iaf, jag saknar henne(L) Jag har gjort en dikt åt min lilla ängel; Du är min vän, du betyder allt. En vän som inte hör mina ord, men som på något sätt ändå vet vad jag säger. Jag älskar dig. Om du gick ifrån mig skulle jag bara gråta, som ett levande vattenfall. Vad du betyder för mig är obeskrivligt, men Amber, du är en fantastisk vän…
Om ni undrar är Amber min foder häst^^ Love Ya<3<3<3 Jaja, tibbax till mig^^ Har ni KUL???
Jag har förresten gjort en ny låt, men jag har ett ord kvar, nån som kan ett rimord på ”Goast Friend”? Åh, nej, jag har det nu! Tack för hjälpen^^ Haha, ses imorrn
Feb
4
Heeej Kazzie
Bloggen andvänds till att jag skriver dikter, noveller och visar alla bilder jag fotat på hästar! <3<3<3
Feb
4
Det är en härlig morgon. Jag vaknar väldigt tidigt, för jag vet att Glitterdagg, min alldeles egna ponny, ska få sitt första morgon hö i mitt nya stall. Glitterdagg är en maxad D-ponny på 6 år och rasen är arab. Jag springer ut till stallet. Glitterdagg gnäggar högt och ljudligt. – Hej tjejen, säger jag och kliar henne i pannan. Du är världens finaste ponny, vet du det? Glittran som jag kallar henne, tittar på mig under lugg med sina stora, bruna ögon. Jag kastar en blick på hennes något långa, trassliga man. Manen hänger ända ner till bogen. Den är väldigt vacker när den är utredd. – Men Glittran då, säger jag och tittar på hennes smutsiga mage. Jag tror att du behöver en omgång med mankammen och rotborsten. Jag tar fram ryktsaker och börjar rykta. Helt plötsligt vänder sig Glittran om och blåser varmluft på mig. Jag blir alldeles varm av lycka. Jag släpper hovkratsen och tar tag i glittergelen som glänser silvrig i sin förpackning. När jag äntligen är klar sneglar jag åt min hjälm som ligger slängd på det kalla stallgolvet utanför Glitterdaggs box. Brevid hennes krubba hänger också hennes träns. – Bara en liten stund, säger jag till mig själv. Jag tar tag i hennes träns och lirkar
in bettet i munnen på henne. Jag, Kaytline Holly Holiday, är äntligen hästägare. Jag har inte pressenterat mig ännu, förlåt mig. Kaytline Holly, är snart 18 år och då drömmer jag om att vinna tio miljoner på en lott och fixa ett eget Arabstuteri. Nu fortsätter historian. Jag tar tag i hjälmen och knäpper fast den på mitt huvud och leder ut Glittran ur hennes box. Sedan kravlar jag mig upp på hennes rygg barbacka. När jag sitter upp blir hon genast mycket piggare.
- Bra lilla vän, jag orkar inte rida en liten slö häst, din busunge, säger jag glatt. När jag tittar på klockan är hon bara Kl. 06.03. – Bara sex? Säger jag förvånat, men sedan klappar jag Glittran på halsen. Glöm det gumman, det får väll bli en tidig morgonrunda då. Jag sätter hälarna i hennes sidor och fattar gallop. – Kom igen tjejen, ropar jag när jag ser en stock, men inte kunde jag väl veta att den var skyhög? För det var precis vad den var. –Ojsan, säger jag, något förvånad, när vi står på andra sidan stocken. Vi har hoppat över en skyhög stock, och dessutom barbacka! Jag har aldrig varit här, på andra sidan av den stora stocken. Jag ser en vacker blomsteräng med vita och blåa små blommor, en sjö i mitten och en vacker Arab! På araben rider en söt flicka med svart, långt hår och rosa långklänning. Hennes klänning glittrar vackert, Glittran tittar intressant på den. Men det är ju inte så konstigt, tänker jag. Hon heter ju ”Glittran” så det kanske faktiskt inte är så konstigt. –Såja gumman, säger jag mjukt när man kan se ögonvitan på henne. Var inte rädd lilla vän . Inget kommer att skada dig så länge jag är här. När jag säger det, lugnar hon sig. Flickan och hästen kommer fram till mig. –Hej! Ropar flickan. Jag heter Lillian Holly Jollie! Och säg inget om att mitt namn rimmar, hördu. Hon grimaserar mot mig. –Hej, börjar jag. Men det är bara det att både ponnyn och flickan har vingar! Också har hästen dessutom ett silverglänsande horn! –Sorry, stammar jag fram till slut . Jag är inte direkt van vid att folk har vingar. Båda skrattar. Lillians ponny blir skrämd och hoppar ett par steg bakåt. –Såja Silver, säger hon. Ojdå, jag glömde visst presentera min ponny. Hon heter Silverdagg och är en maxad D-ponny. Rasen är arab. Hon babblar glatt på om sin ponny, medan jag pysslar om Glittran. Hon pratar om någon tävling hon och Silver ska vara med i. Den heter visst ”Magic Arabians” Jag tänker att jag också vill vara med. Så jag frågar. – Okejdå, om Glitterdagg är bra på dressyr, Säger hon retsamt. – Hon har faktiskt kommit 2:a i SM, säger jag lite surt. – Ojdå, säger Lillian. Då måste hon vara duktig. Vad är SM, förresten? Vi skrattar lite men sedan frågar jag henne om man måste anmäla sig innan något speciellt datum. –Ja, säger Lillian. Man måste anmäla sig en dag innan tävlingen börjar, och den börjar inte förrän imorgon. Så du har tid på dig. –Vad bra, säger jag nöjt. Då kan vi väl skriva ut en anmälnings blankett hemma hos dig nu?
-Jovisst, säger hon. Följ bara mig. Vi rider en rätt lång bit, men när vi äntligen är framme blir jag förvånad. Hon bor i ett jätte, jätte stort träd! –Lillian, stammar jag. Bor du i ett träd? Lillian skrattar.
-Nej, vi är inte framme än. Vi vilar bara lite, säger hon. Och det behövs, så trött som jag är. Lillian ser också trött ut. Lillian öppnar munnen och gäspar. –Arsala mikuate, säger Lillian plötsligt. Efter bara några sekunder står vi framför ett sött rött hus med ungefär 10.000 blommor! –Nu är vi framme, säger Lillian glatt. Hur kunde jag glömma att det finns en formel för att komma hem till mig? Det var inte så smart att glömma det bara sådär. – Nej, säger jag. Inte direkt, vi hade typ fikat hos dig eller något nu om du inte hade glömt det. Har du något stall så att vi kan sätta in hästarna medan vi skriver på blanketten? Lillian flinar. – Självklart, säger hon. Annars hade inte Silver kunnat bo hos mig väl? Jag blir med ens tyst. Det har hon ju onekligen rätt i. Hur kan jag vara så dum ibland? Inte ens magiska ponnyer kan gå lösa. Det förstår jag själv. Gamla ponnyer kan gå lösa utan problem, men det är nog för att dem har lärt sig
så mycket under sina år. Men man måste väl lära dem det innan dem blir 18 år gamla? Tänker jag. Men jag hinner inte fundera över det, för Lillian väcker mig ur mina knäppa tankar. –Hallå, säger hon. Skulle inte vi fylla i en viss anmälnings blankett nu? – Jo just det, säger jag. Kom då!
Vi går in genom stalldörren och mina näsborrar fylls av hödoft. Glittran nästan flyger in i stallet! Jag skrattar lite tyst för mig själv. Jag tar tag i hennes träns och leder in henne i en av dem stora boxarna. Sedan tar jag av utrustningen. I sadelkammaren luktar det inte lika gott, det luktar unket.
Kommer fler delar! Kommentera?
Feb
3
Första kyssen
Första kyssen kan bli en dröm, första kyssen kan bli hemsk. Det kan vara en kyss av kärlek, det kan vara en kyss av tvång. Första kyssen är det bästa med livet, livet som tvingar dig ifrån den du älskar efter en kort tid. Andra kyssen är härlig, men det är inte en dröm som du väntat på länge. Och den sista kyssen- den är hemsk, då tvingar gud dig ifrån en vän, en vän som varit så kär så länge…
Denna dikten har jag skrivit! Kommentera, men var inte för kritiska!
Feb
3
Hästens Bön!: fodra och vattna mig väl. var vänlig mot mig. ryck inte i tyglarna eller tömmen. slå mig inte då jag inte förtjänar det. ge mig inte för tungt lass. sko mig väl. skydda mig om sommaren för solhettan. skydda mig om vintern för kalla betsel och lägg täcket på min rygg. smek mig någon gång. jag bär dig, jag drar dig, jag lever endast för dig. du vet att jag inte kan tala min nöd, men gud skall belöna dig. till sist, då mina krafter är slut, tag mitt liv på minst plågsamma sätt.
Älskar den dikten, gör inte ni? Det är inte jag som har skrivit den!
Feb
3
Jag heter då Emma och älskar hästar, namnet tog jag för att hästguden heter Epona. Namnet uttalas ”Eponna” så det är lite annorlunda ju Hoppas ni trivs här! Hälsningar, Emma, 9 år gammal. PS. Bloggen kommer användas till dikter, hästbilder och noveller/Romaner!
epona